Inledning

Musiken från 1970-talet representerar en av de rikaste och mest mångsidiga perioderna av musikaliskt skapande i nittonhundratalets historia. Som arvtagare till sextiotalsslutets utopier och experiment bevittnade detta decennium radikalt motsatta estetiska strömningar sida vid sida — och ofta i konflikt med varandra: den progressiva rocken med sina symfoniska ambitioner, discot med sin lysande hedonism, punken med sin rasande nihilism, den djupaste soulen och den elektriska funken. Aldrig tidigare hade populärmusiken varit så mångfacetterad, så kreativ och så politiskt engagerad.

Under sjuttiotalet blev hela album till totala konstverk, skapade för att lyssnas på från början till slut, i en bestämd ordning, som självständiga ljudresor. The Dark Side of the Moon av Pink Floyd (1973), Hotel California av Eagles (1976) och Songs in the Key of Life av Stevie Wonder (1976) förkroppsligar denna enastående konstnärliga ambition. Samtidigt fortsatte singeln att dominera hitlistorna och föda danslåtar som skulle överleva decennierna.

Historisk och kulturell kontext

Sjuttiotalet öppnar på askan av sextiotalsillusiönerna. Vietnamkriget splittrar Amerika på djupet, medborgarrättsrörelsen har lämnat bestående sår, och oljechocker 1973 störtar de västerländska ekonomierna i kris. I detta klimat av kollektiv desillusionering föds en musik som är både proteststämd och festlig, på jakt efter såväl djup mening som frälsande glömska på dansgolvet.

Hippiemottkulturen splittras, men några av dess ideal — yttrandefrihet, avvisande av konventioner, andlig sökan — sätter bestående spår i det musikaliska skapandet. Musikfestivaler, populariserade av Woodstock 1969, blir obligatoriska händelser: Glastonbury håller sin första avgiftsbelagda utgåva 1971, medan Reading och Isle of Wight etableras som rockens katedraler. I Frankrike omdefinerar de första Zénith-salongerna och stora stadionturnererna förhållandet mellan artister och publik.

“Rock and roll is here to stay.” — Så löd sjuttiotalsandan, ett decennium där populärmusiken definitivt etablerade sig som sin tids stora konstform — spegel av och drivkraft bakom de pågående samhällsomvandlingarna.

FM-radion, vars utbredning ökade under sjuttiotalet — först i USA och sedan i Europa — spelade en avgörande roll i populariseringen av nya musikgenrer. Den erbjöd artister en programfrihet som var omöjlig på konventionella AM-kanaler och möjliggjorde sändningar av långa stycken, b-sidor och hela album.

Rocken i alla dess former

🎸 Hårdrock och heavy metals uppkomst

Sjuttiotalet är framför allt den triumferande hårdrockens decennium. Led Zeppelin etablerar en extremt förstärkt blues som blandar mysticism med virtuositet. Black Sabbath uppfinner heavy metal i Birminghams förorter. Deep Purple smälter samman rock och klassisk musik med oerhörd kraft. Dessa brittiska grupper lägger grunderna för en estetik som skulle dominera nästa decennium.

🎹 Progressiv rock

Den progressiva rocken — eller progrocket — representerar ett av decenniets mest ambitiösa musikaliska experiment. Grupper som Pink Floyd, Genesis, Yes, Emerson, Lake & Palmer och franska Magma spränger låtformatets gränser och producerar instrumentala suiter på tjugo eller trettio minuter, hämtade ur klassisk musik, jazz och science fiction. Albumet blir ett fullödigt självständigt konceptuellt verk.

🌵 Southernrock och countryrock

I USA uppstår southernrocken med grupper som Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers Band, som smälter samman deltablues, country och elektrisk rock i en utpräglat amerikansk estetik. Parallellt lyfter Eagles den kaliforniska countryrocken till topparna av den internationella populariteten med Hotel California (1977) — ett av tidernas bästsäljande album.

🏟️ Arenarock och glamrock

Glamrocken — glitterrocken — exploderar i England i decenniets början med David Bowie (i sin alter ego Ziggy Stardust), T. Rex, Roxy Music och Slade. Dessa artister leker med androgynitet, crossdressing och en gnistrande estetik som förebådar åttiotalets sofistikerade image. Queen uppfinner å sin sida arenarocken med sina kollektiva hymner och spektakulära konserter, med det oförglömliga Bohemian Rhapsody (1975) som kulmen.

Discofebern

Inget genre förkroppsligar sjuttiotalet mer fullständigt än discot. Fött i New Yorks underjordiska klubbar som besöktes av afroamerikanska, latinamerikanska och HBTQ+-gemenskaper, framträder discot som en musik av frigörelse, fest och identitetsbekräftelse. Med öppnandet av legendariska Studio 54 i New York 1977 blir det symbolen för en hel epok.

Bee Gees är dess världsomspännande ambassadörer: soundtracket till Saturday Night Fever (1977), regisserad av John Badham med John Travolta i huvudrollen, säljs i över 40 miljoner exemplar och är ett av historiens mest populära album. Donna Summer, kallad “discodrott­ningen”, Gloria Gaynor och Chic (med Nile Rodgers och Bernard Edwards) definierar ett decenniums ljud med lyxiga produktioner, sofistikerade stråkarrangemang och oemotståndliga fyrtaktsrytmer.

I Frankrike tar discot en alldeles särskild karaktär: Claude François, som tragiskt avled 1978, är en av genrens mest talangfulla franska representanter, vid sidan av Cerrone, vars elektroniska instrumentalproduktioner förebådar åttiotalets housemusik.

Soul, funk och R&B

Sjuttiotalet representerar soulmusikens och funkens guldålder. Stevie Wonder, blind från barndomen, skapar mellan 1972 och 1976 en serie album som räknas bland historiens största inom rock och soul: Talking Book, Innervisions, Fulfillingness’ First Finale och Songs in the Key of Life. Som mästare på alla instrument och alla inspelningstekniker förkroppsligar han den totale konstnären.

James Brown, redan på toppen sedan sextiotalet, driver funken till dess paroxysm och påverkar generationer av musiker. Sly & the Family Stone, Earth, Wind & Fire och Parliament-Funkadelic (George Clinton) tar genren till en internationell publik och kombinerar oemotståndliga grooves, storslagna blåsarrangemang och engagerade afrocentriska budskap. Marvin Gaye visar med sitt mästerverk What’s Going On (1971) att soul kan vara både konstnärligt ambitiös och politiskt medveten.

Punkrevolutionen

Under 1976–1977 skakar en kulturell explosion musikvärlden: punkrocken. Inför den progressiva rockens borgerliga självbelåtenhet och discots excesser skriker en arbetslös ungdom från brittiska och New Yorkska förorter ut sin vrede med tre gitarrackord, provokativa texter och en medvetet aggressiv estetik. Sex Pistols skapar med sitt enda album Never Mind the Bollocks (1977) ett av seklets mest explosiva verk. The Clash tillfogar ett uppriktigt politiskt engagemang och en öppenhet mot jamaicansk musik.

I USA hade New Yorks protopunk berett vägen med The Ramones, Patti Smith, Television och New York Dolls. Punken utvecklas snabbt till postpunk och öppnar vägen för åttiotalets new wave — med grupper som Joy Division, The Cure och Siouxsie and the Banshees, alla uppkomna under sjuttiotalsandets andra hälft.

Internationell pop och stora låtskrivare

Sjuttiotalet är också singer-songwriterns guldålder. Elton John radar upp framgångsrika album och singlar med häpnadsväckande konsekvens, stödd på Bernie Tapins texter. Billy Joel etablerar sig som vardagsamerikans röst. Carole King omdefinierar med albumet Tapestry (1971) formatet för det kvinnliga popalbumets. Cat Stevens, James Taylor och Simon & Garfunkel fortsätter sina karriärer i en djupt känslosam folk- och akustisk ådra.

I Sverige erövrar ABBA bokstavligen hela planeten efter segern i Eurovision Song Contest 1974 med Waterloo. Gruppen förkroppsligar sjuttiotalspoppen bättre än någon annan: oemotståndliga melodier, sofistikerade arrangemang, oklanderlig produktion. I Tyskland uppfinner Kraftwerk den elektroniska musiken som vi fortfarande känner den i dag, och förebådar med tio års försprång uppkomsten av techno, synthpop och dansmusik.

Artister och ikoniska gestalter

Decenniet avslöjade eller kronade gestalter av oöverträffad konstnärlig statur:

• Led Zeppelin — hårdrocken herrskare, virtuosa och mystiska.
• David Bowie — briljant kameleon: från Ziggy Stardust till the Thin White Duke.
• ABBA — de svenska mestrarna i universell melodisk pop.
• Queen — rockopera och arenarock på sin absoluta höjdpunkt.
• Elton John — pianist och sångare med en bländande och oemotståndlig stil.
• Stevie Wonder — absolut geni inom soul, funk och pop.
• The Bee Gees — kungar av pop och sedan disco, med sina oförglömliga falsettröster.
• Pink Floyd — pionjärerna inom progressiv och psykedelisk rock.
• Eagles — sjuttiotalets Kaliforniens ljud, mellan rock och country.
• Bob Marley — reggaens och rastafarilosofins världsambassadör.
• Marvin Gaye — konstnären som samvete, den engagerade soulens poet.
• Bruce Springsteen — rockern från den amerikanska arbetarklassens framträdande.

Världsmusik på 1970-talet

Sjuttiotalet var skådeplatsen för en extraordinär blomstring av icke-västerländsk musik, långt innan begreppet världsmusik officiellt myntades. På Jamaica sprider Bob Marley & The Wailers reggaen till världens alla hörn och för med sig rastafarilosofins budskap och antikoloniala krav. Albumet Catch a Fire (1973) markerar jamaicansk reggaes första verkliga internationella genombrott.

I Västafrika bevittnar decenniet explosionen av afrobeaten med nigerianen Fela Kuti, ett musikaliskt geni och politisk aktivist vars monumentala kompositioner blandar jazz, funk och afrikansk slagverk för att fördöma korruption och neokolonialism. I Latinamerika erövrar den New York-baserade salsan (uppkommen ur Puerto Ricanska gemenskaper i Bronx) världens dansgolv med artister som Celia Cruz, Willie Colón och Héctor Lavoe.

I Indien finner den hindustaniska klassiska musiken ett oväntat gensvar i Väst tack vare Ravi Shankars samarbeten med George Harrison och Concert for Bangladesh (1971). I Brasilien blomstrar MPB (Música Popular Brasileira) med Caetano Veloso, Gilberto Gil och Milton Nascimento, och blandar bossanova, samba, rock och afrikanska influenser i en extraordinär kreativ synkretism.

Arv och bestående inflytande

Sjuttiotalsarvet är enormt och berör nästan alla samtida musikgenrer. Hiphopen, född i slutet av decenniet i South Bronx, är i allt skyldig sjuttiotalets funk och soul, som den oavbrutet samplrar. Åttiotalets housemusik och techno härstammar direkt från discot och Kraftwerks och Cerrones elektroniska experiment. Samtida postpunk och indierock hämtar djupt ur punkrörelsen 1976–1977.

Sjuttiotalsalbumen utgör fortfarande ett absolut referenskorpus för musiker, producenter och kritiker. Pink Floyds Dark Side of the Moon låg kvar på de amerikanska listorna i över fjorton år. Eagles’ Hotel California är ett av historiens bästsäljande album. Låtarna av Bee Gees, ABBA, Stevie Wonder och Queen har blivit tidlösa standarder i världens karaoke, nynnade och coververserade av efterföljande generationer på alla kontinenter.

Slutligen representerar 1970-talet det ögonblick då populärmusiken nådde sin fulla konstnärliga mognad: förmögen att samtidigt vara stor konst och underhållning, engagemang och eskapism, innovation och tradition. Ett decennium vars ekon klingar i varje ny skiva som ges ut i dag.